Vi som har generationers arv att förvalta och är våra egna arbetsgivare välkomnar såklart Freines utspel om att förvärvsarbeta till 75 år ålder. Förslaget har bra fördelar.
Då de flesta män endast lever några år efter att de i så fall kommer att gå i pension, så sparar samhället in enorma utbetalningar och även de som skulle vara seglivade spenderar tiden på Caremaägda vårdhem, där de inte kostar allmänheten något utan istället genererar vinst åt oss jobbskapare.
De extra åren som pöbeln arbetar innebär ju självklart att skattebasen tidsförlängs och de pengar som betalas in i skatt, sociala avgifter och pension gör att den statliga skatten kan fortsätta att sänkas så att vi entreprenörer stannar i Sverige även över sommaren.
Sen gynnas såklart även Arbetslinjen. Vissa fuckliga organisationer med sin partipolitiska röda svans påstår att samma människor som arbetar längre inte skapar nya jobb, vilket i sig är helt rätt men det kommer 75%-iga ungdomslöner att se till. Nej, de missar poängen men sen har vänstern heller aldrig varit bra på att se möjligheter, bara att klaga och tycka synd om sig själva.
Tänk dig ett land där 30% av arbetskraften är över 65 år. Tänk dig alla trött svaga knegare och alla tekniska hjälpmedel som måste utvecklas för vitt skilda branscher för att de ska klara av att sköta sitt jobb med samma kvalitet. Någon måste utveckla dessa hjälpmedel.
Tänk all utökad företagshälsa, alla anpassade arbetsplatser - toaletter som förses med larm och handtag, trösklar som måste tas bort för rullatorer, trappor som måste kompletteras med hissar och ramper, elektronisk utrustning som måste ha stora knappar med stor text. Tänk alla assistenter som måste anställas för att kunna lyfta ned saker som står för högt upp, för att bära tunga saker, för att läsa liten text. Tänk all transport som måste utvecklas; kollektivtrafik, färdtjänst, taxi, privatchaufförer.
För vänster är detta katastrof. Samhällsutveckling är något illasinnat. Glaset är alltid halvfullt. Det är därför det inte sker någon utveckling i kommunisternas värld. Själv får jag arbeta tills jag dör. Jag har tyvärr endast välsignats med döttrar och ingen av dem kan ju naturligtvis ta över koncernen.
söndag 19 februari 2012
söndag 5 februari 2012
Flincka fingrar
Igår hade vi som sig bör en liten get together och någon föreslog att vi skulle ha roligt och se efter vad Pöbelsverige gjorde en lördag. Så vi slog oss ned framför TVn en stund och tittade lite på Melodifestivalen. Smaklösheten var sannerligen först underhållande men blev sedan snabbt tröttsam.
I ett moment kramade estradören/missbrukaren och tillika deltagaren Torsten Flinck den unga invandrarkvinnan till programledare och passade då på att klämma henne lite på stussen. Jag registrerade naturligtvis inte ens händelsen men eftersom en stor den av Pöbelsverige till och med reagerade negativt på vad som kallades ”skamgreppet” i smutsmedia, så tänkte jag här ge min syn på saken.
För det första så var det tydligen hon som bad honom om en kram, så inte mer än rätt att när hon ställer honom med en kram, så har han rätt att överraska henne med något tillbaka. Rumpan är vidare kroppens största muskel, så jag är säker på att det syntes mer än det kändes. Knappt kännbart skulle jag gissa.
Det sagt, måste vi titta på reaktionerna. Om du uppriktigt blivit kränkt, hade du reagerat så som den där lilla muslimgumman gjorde? Hon sa: ”Ojoj, han rörde mig på röven. Pappa, såg du det där? Det är ok för den här gången Thorstis.” Hade du känt dig utnyttjad och trakasserad, så hade du lavettat gubben och skrikigt eller nåt, oavsett hur många miljoner som kollar i direktsändning men hon skojar ju om det och kallar honom smeknamn. Och till hennes försvar, hon trivialiserar inte bort något, för det finns inte något att trivialisera bort från första början.
Ska vi försöka lyfta blicken från naveln och försöka se situationen i ett sammanhang så är ju händelsen snarare regel än undantag. Det är väl klart att en äldre vit man med klout och pengar klämmer lite unga kvinnorumpor när han har chansen. Det hör till. Det vet alla. Det är en del av spelet som kallas verkligheten. Så har det alltid varit och det är inget att höja på ögonbrynen för. Ingen har väl någonsin mått dåligt av lite oskyldigt tafsande?
I ett moment kramade estradören/missbrukaren och tillika deltagaren Torsten Flinck den unga invandrarkvinnan till programledare och passade då på att klämma henne lite på stussen. Jag registrerade naturligtvis inte ens händelsen men eftersom en stor den av Pöbelsverige till och med reagerade negativt på vad som kallades ”skamgreppet” i smutsmedia, så tänkte jag här ge min syn på saken.
För det första så var det tydligen hon som bad honom om en kram, så inte mer än rätt att när hon ställer honom med en kram, så har han rätt att överraska henne med något tillbaka. Rumpan är vidare kroppens största muskel, så jag är säker på att det syntes mer än det kändes. Knappt kännbart skulle jag gissa.
Det sagt, måste vi titta på reaktionerna. Om du uppriktigt blivit kränkt, hade du reagerat så som den där lilla muslimgumman gjorde? Hon sa: ”Ojoj, han rörde mig på röven. Pappa, såg du det där? Det är ok för den här gången Thorstis.” Hade du känt dig utnyttjad och trakasserad, så hade du lavettat gubben och skrikigt eller nåt, oavsett hur många miljoner som kollar i direktsändning men hon skojar ju om det och kallar honom smeknamn. Och till hennes försvar, hon trivialiserar inte bort något, för det finns inte något att trivialisera bort från första början.
Ska vi försöka lyfta blicken från naveln och försöka se situationen i ett sammanhang så är ju händelsen snarare regel än undantag. Det är väl klart att en äldre vit man med klout och pengar klämmer lite unga kvinnorumpor när han har chansen. Det hör till. Det vet alla. Det är en del av spelet som kallas verkligheten. Så har det alltid varit och det är inget att höja på ögonbrynen för. Ingen har väl någonsin mått dåligt av lite oskyldigt tafsande?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
