Vi ser exempel hur Moderaterna kallar sig det nya arbetarpartiet, hur Sverigedemokraterna kallar sig antirasister och hur liberaler kallar sig feminister. Genom att metodiskt erövra motståndarens ideologiska termer vidgas åsiktskorridoren till en paradgata. Om man genom nitisk propaganda kan rubba motståndarnas monopol på definitionen av begreppet, urholkas det gradvis. Om alla kan kalla sig arbetarparti, antirasist eller feminist så förlorar ju begreppen sin innebörd. De blir innehållslösa. Meningslösa. Allt och alla kan vara arbetarparti, antirasist och feminist. Det blir bara en individuell tolkning. Ensamrätten på att definiera värdeordet har gått förlorad och det säger inte längre någonting om en person, en orättvisa, en kamp eller en analys.
Symbolvärdet försvinner och styrkan mattas. Relativiseringen har vunnit och fienden besegrats en smula ordens laddning har urvattnats i den allmänna diskursen och i allmänhetens ögon: "Jag tycker att jag är X för jag tolkar X så här: Y, och Y för mig är det här Z". Jag försöker därför vara noga med att inte använda ideologiska begrepp, heliga för mig, i samband med borgerligheter och inte heller använda deras liberal nyord som ersättning för mina.
